Home Work Documentation Method CV Contact

Karin Gerd Anderssons konstverk

"För vissa nyfikna och desillusionerade själar härrör njutningen av det fula från en ännu mer mystisk känsla, nämligen en längtan efter det okända eller en smak för det fasansfulla."¹

I ett arkitektoniskt landskap med noga utvalda ledtrådar och symboler byggde Karin Andersson i sin tidiga bildvärld ett starkt laddat, halvt uttalat, halvt dolt mysterium som vid vägs ände vävt in konstnären i en återvändsgränd. För att lösa denna betungande ordning valde konstnären att återgå till en synbart anspråkslös teckning som med små medel fick härbärgera hela den mystik som stundtals tvångsmässigt måste framkallas.

Den surrealistiska bildvärlden i stora och färgrika målningar byttes därmed ut mot svartvita miniatyrer där varje korn i en gråskala med yttersta omsorg fick husera detta omfångsrika landskap. För att kommunicera den nya världen valde konstnären ett tekniskt förvandlingsnummer; för att man verkligen skall se, som konstnären säger.

"Minns ni, min älskade, synen vi såg i sommarens milda ljus denna morgon: ett skändligt kadaver som låg på skogstigens bädd av grus? Med lyfta ben som en kvinna i brunst och svettades gift som en sjuk utbjöd det fräckt sin av febrig dunst stinna, obscena buk."²

Kvinnan, även ibland en (kan man säga söt?) mycket ung flicka, men även en varg eller näsbjörn, ett självporträtt? Gränserna är glidande och inte helt lätt att fixera. Närheten till en besvärjelse är tydlig, närheten till en mycket öppen och sårbar sexualitet är också tydlig, eller som ett fallande, ett glidande mellan utsatthet, ångest och vällust. Den precisa teckningen med ytterst kontrollerad nerv kan även uppfattas som ett nervöst krafsande, en varligt smeksam hand som fastnat i en rörelse, där ömhet bytt plats med kliandet vid en kittlande sårkant. En detalj som en tom ögonhåla, en extra tå och en onaturlig skugga får en betydelse som tycks uppta all världens kärlek, ångest och hat samtidigt.

"Kommer du, med ditt stora grin, och stör Livets fest? Eller lockar dig gammalt begär i ditt levande kadaver att aningslös deltaga i Nöjets sabbat? I fiolernas sång, i lågornas ljus, hoppas du förjaga din gäckande mardröm, kommer du för att i orgiernas flod söka svalka från helvetets eld i ditt hjärta?"³

Anders Boqvist 2008-12-27

Charles Baudelaire.
¹ Ur Urval av tröstande maximer om kärleken 1846.
² Ur Spleen och ideal 1857.
³ Ur Dödsdans.

Karin Andersson | gkeandersson@swipnet.se